details-page-bnr

Kolhāpur Plates of Gaṇḍarāditya

Grant of land that supported the three-spired Kheḍāditya temple
Introduction

Discovered during ground-leveling at Khasbag, Kolhapur district, Maharashtra, and now preserved in the Rajaram College Museum, this set of three copper plates documents the reign of the Śilāhāra ruler Gaṇḍarāditya. The plates, are strung on a ring attached to a prominent square seal featuring Garuḍa holding a cobra, flanked by the sun and moon. The reverse of the final plate also includes a unique line-drawing of a cow, a liṅga, and a sword. The Sanskrit text, interspersed with Kannada administrative terms, shows the usage of the Nāgarī script.

Issued during the royal camp at Vallavāḍa, Śaka 1048 (1126 CE), on Dakṣiṇāyana śaṅkrānti, the charter records a complex religious and civic endowment. At the request of his chief minister (mahāpradhāna) and accounts minister (kaditāmātya) Maillapaiyya, King Gaṇḍarāditya purchased two nivartanas of land in the village of Komnijavāḍa from the local headmen (nārgāvuṇḍas) Rājaya and Senaya. The minister added four more nivartanas to create a six-nivartana estate. This land, along with specific residential plots (magila), was granted to twelve brāhmaṇas and earmarked for their daily sustenance, as well as for the structural maintenance of the newly expanded three-spired temple of Kheḍāditya at Brahmapuri.

edit-icnEditor's Comment:
The epigraphic record documents the architectural evolution of the Kheḍāditya (Sun God) temple at Brahmapurī, detailing the integration of two supplementary shrines consecrated to Brahmā and Viṣṇu. This structural modification facilitated the temple’s transition into a trikūṭa, or three-spired configuration.
Original Text
View By:
Line
/
Meter
|
A
/

    1. svasti śrīḥ | jayatyāviṣkṛtaṃ viṣṇorvārāhaṃ kṣobhitārṇavam | dakṣiṇonnata daṃṣṭrāgraviśrāntabhuvanaṃ

    2. vapuḥ || āsīdvidyādharaḥ pūrvaṃ nāmnā jīmūtavāhanaḥ | parārthaṃ jīvitaṃ yena garuḍāya

    3. niveditam || śilāhārākhyavaṃśoyaṃ tagareśvarabhūbhṛtām | tadvaṃśe jatigo nāma jā-

    4. to bhūbhṛcchikhāmaṇiḥ || svasti śrījatigakṣitīśatanayo nāyimmanāmā nṛ-

    5. paḥ putrastasya ca candrarāṭ pṛthuyaśāstasyāpi sūnuḥ kila | sañjāto jatigo

    6. jagajjananutaḥ śrīmāṃśca tannandano goṅkallo bhuvi bhūmipālati –

    7. lakastasyāpyabhūdagrajaḥ || gūhaleśotha tadbhrātā kīrttirājonujo-

    8. sya ca | candrādityastatastasya cakre rājyamakaṇṭakam || śrīmadgoṅkalabhū-

    9. mipālatanayaḥ śrīmārasiṃho nṛpastatsūnurnṛpamaulilālitapa-

    10. daśrīgūhalākhyo nṛpaḥ | tadbhrātā bhuvi bhojadevanṛpatirvairībhapañcā-

    11. nanaścakre rājyamakhaṇḍitaṃ pṛthuyaśā laṅkeśatulyaṃ kila || tasyānujo dha-

    12. rmmadharo dharitryāṃ dadhāra varṇṇānakhilānsvadharmme | dhairyāgradhuryo dhanado dhanānāṃ

    13. śrīgaṇḍarāditya iti prasiddhaḥ || dīnānāthadaridraduḥkhivikalavyākīrṇanānā-

    14. vidhaprāṇitrāṇaparāyaṇaḥ pratidinaṃ guptākhyadānena yaḥ | yaḥ kṛṣṇājinadhe-

    15. nubhūmyubhayatomukhyādidānapradaḥ śaśvadbrahmamatipravīṇahṛdayo bhūdevaka-

    16. lpadrumaḥ || svasti samadhigatapañcamahāśabda mahāmaṇḍaleśvaratagarapura-

    17. varādhīśvaraḥ śilāhāranarendro jīmūtavāhanānvayaprasūtassuvarṇaga-

    18. ruḍadhvajo maruvakkasarppaḥ ayyanasiṃhorimaṇḍalikabhairavo vidviṣṭagajakaṇṭhīrava

    19. iḍuvarādityo rūpanārāyaṇaḥ śanivārasiddhirgiridurgalaṅghanaḥ kaliyugavikramā-

    20. dityaḥ śrīmahālakṣmīlabdhavaraprasādādisamastarājāvalīvirājita-

    21. śrīmanmahāmaṇḍaleśvaro gaṇḍarādityadevo duṣṭanigrahaśiṣṭapratipāla-

    22. napurassaraṃ svadharmeṇaikacchatramupabhuñjāno vallavāḍagrāme bīḍānuvṛ-

    23. ttyā sukhasaṅkathāvinodena vijayarājyaṃ ciraṃ kurvan virājate | tatpā-

    24. dapadmopajīvimahāpradhānena kaḍitāmātyamaillapayyena mahātīrthe

    25. śrīkollāpure brahmanirmitabrahmapuryāṃ śrīkheḍādityadevasya jīrṇaprāsā-

    26. dasamuddharaṇapurassaraṃ trikūṭaprāsādaṃ vinirmmāya tatra brahmaviṣṇū pra-

    27. tiṣṭhāpya tatra dharmmacikīrṣayā vijñāpitaḥ śrīgaṇḍarādityadevastadadhigamya

    28. śakavarṣeṣu sahasroparyyaṣṭācatvāriṃśati gatāyāṃ varttamānaparābhavasaṃvatsa-

    29. rāntarggatāṣāḍhaśuklacaturthyāṃ śanivāre dakṣiṇāyanasaṅkrātau miriñjideśāṃ-

    30. targgatakoḍavallikhaṃpaṇānuvarttini koṃnijavāḍagrāme tatratyanārgā-

    31. vuṇḍarājayasenayābhyāṃ nārgāvuṃḍasāmyabhūtaṃ kuṇḍidaṇḍena nivartta-

    32. nadvayaṃ mānyaṃ caturviṃśatihastavistaraṃ magilamaṣṭabhogatejasāmyaṃ ca krayeṇādāya

    33. grāmabhūmimadhye tenaiva daṇḍena catvāri nivartanāni nikṣipya ṣaṇnivarttanāni mānyaṃ kṛtvā ta-

    34. prativaddhaṃ mallavaṃ kutruvaṃ ca kṛtvā caturviṃśatihastavistaraṃ niveśanaṃ anyadaṣṭacatvāriṃśaddhastavi-

    35. staraṃ niveśanaṃ cetyevaṃ dvāsaptatihastavistaraṃ magilaṃ cetyetatsarvanārgāvuṇḍaṃ sāmyaṃ kṛtvā tanma-

    36. dhye brahmapuryāṃ śrīkheḍādityadevasannidhau dvādaśānāṃ brāhmaṇānāṃ śvetavrīhyodanena āḍhakyādisūpena ghṛ-

    37. tena takreṇa caturbhiḥ śākaiśca bhojanāya tāṃbūlāya ca tenaiva daṇḍena mānyaṃ nivarttanadvayaṃ

    38. malavaṃ kuruvaṃ ca magilamadhye caturviṃśatihastavistaraṃ niveśanaṃ ca aṣṭabhogateja-

    39. sāmyaṃ cetyetat | tathā tatsarvvadharmmapracintakāḥ gautamagotrā gaṅgādharacaturvedibhaṭṭopādhyā-

    40. yāḥ bhāradvājagotrā govindakramavidaḥ atrigotrā bhāskaracaturvvedinaḥ jāmadagnya-

    41. vatsagotrā nārāyaṇabhaṭṭāḥ bhāradvājagotro mādhavaḥ kāśyapagotro vāmanaḥ dhanañja-

    42. yagotrā viṣṇubhaṭṭāḥ bhāradvājagotro vāmanaḥ evamaṣṭau brāhmaṇāḥ tebhyaḥ pratyekaṃ

    43. tenaiva daṇḍena vappakaśatacatuṣṭayaṃ magilamadhye pratyekaṃ ṣaḍḍhastavistaraṃ nive-

    44. śanaṃ ca tathā tattrikūṭaprāsādasya khaṇḍasphuṭitajīrṇṇoddhārāya tenaiva daṇḍena vappakaśatacatu-

    45. ṣṭayam | evametatsarvvaṃ pādaprakṣālanadhārāpūrvvakaṃ sarvvanamasyaṃ sarvvabādhāparihāraṃ sarvāyaviśu-

    46. ddhaṃ rājakīyānāmanaṅguliprekṣaṇīyaṃ ācandrārkkaṃ dattavān | etatsarvvadharmmagoptāro brahmapurī-

    47. mahājanāḥ | bahubhirvvasudhā dattā rājabhiḥ sagarādibhi | yasya yasya yadā bhūmistasya tasya tadā phalam || svada-

    48. ttāṃ paradattāṃ vā yo hareta vasundharām | saṣṭiṃ varṣasahasrāṇi viṣṭhāyāṃ jāyate kṛmiḥ || maṅgalaṃ mahāśrīḥ |

    १। स्वस्ति श्रीः । जयत्याविष्कृतं विष्णोर्वाराहं क्षोभितार्णवम् । दक्षिणोन्नत दंष्ट्राग्रविश्रान्तभुवनं

    २। वपुः ॥ आसीद्विद्याधरः पूर्वं नाम्ना जीमूतवाहनः । परार्थं जीवितं येन गरुडाय

    ३। निवेदितम् ॥ शिलाहाराख्यवंशोयं तगरेश्वरभूभृताम् । तद्वंशे जतिगो नाम जा-

    ४। तो भूभृच्छिखामणिः ॥ स्वस्ति श्रीजतिगक्षितीशतनयो नायिम्मनामा नृ-

    ५। पः पुत्रस्तस्य च चन्द्रराट् पृथुयशास्तस्यापि सूनुः किल । सञ्जातो जतिगो

    ६। जगज्जननुतः श्रीमांश्च तन्नन्दनो गोङ्कल्लो भुवि भूमिपालति –

    ७। लकस्तस्याप्यभूदग्रजः ॥ गूहलेशोथ तद्भ्राता कीर्त्तिराजोनुजो-

    ८। स्य च । चन्द्रादित्यस्ततस्तस्य चक्रे राज्यमकण्टकम् ॥ श्रीमद्गोङ्कलभू-

    ९। मिपालतनयः श्रीमारसिंहो नृपस्तत्सूनुर्नृपमौलिलालितप-

    १०। दश्रीगूहलाख्यो नृपः । तद्भ्राता भुवि भोजदेवनृपतिर्वैरीभपञ्चा-

    ११। ननश्चक्रे राज्यमखण्डितं पृथुयशा लङ्केशतुल्यं किल ॥ तस्यानुजो ध-

    १२। र्म्मधरो धरित्र्यां दधार वर्ण्णानखिलान्स्वधर्म्मे । धैर्याग्रधुर्यो धनदो धनानां

    १३। श्रीगण्डरादित्य इति प्रसिद्धः ॥ दीनानाथदरिद्रदुःखिविकलव्याकीर्णनाना-

    १४। विधप्राणित्राणपरायणः प्रतिदिनं गुप्ताख्यदानेन यः । यः कृष्णाजिनधे-

    १५। नुभूम्युभयतोमुख्यादिदानप्रदः शश्वद्ब्रह्ममतिप्रवीणहृदयो भूदेवक-

    १६। ल्पद्रुमः ॥ स्वस्ति समधिगतपञ्चमहाशब्द महामण्डलेश्वरतगरपुर-

    १७। वराधीश्वरः शिलाहारनरेन्द्रो जीमूतवाहनान्वयप्रसूतस्सुवर्णग-

    १८। रुडध्वजो मरुवक्कसर्प्पः अय्यनसिंहोरिमण्डलिकभैरवो विद्विष्टगजकण्ठीरव

    १९। इडुवरादित्यो रूपनारायणः शनिवारसिद्धिर्गिरिदुर्गलङ्घनः कलियुगविक्रमा-

    २०। दित्यः श्रीमहालक्ष्मीलब्धवरप्रसादादिसमस्तराजावलीविराजित-

    २१। श्रीमन्महामण्डलेश्वरो गण्डरादित्यदेवो दुष्टनिग्रहशिष्टप्रतिपाल-

    २२। नपुरस्सरं स्वधर्मेणैकच्छत्रमुपभुञ्जानो वल्लवाडग्रामे बीडानुवृ-

    २३। त्त्या सुखसङ्कथाविनोदेन विजयराज्यं चिरं कुर्वन् विराजते । तत्पा-

    २४। दपद्मोपजीविमहाप्रधानेन कडितामात्यमैल्लपय्येन महातीर्थे

    २५। श्रीकोल्लापुरे ब्रह्मनिर्मितब्रह्मपुर्यां श्रीखेडादित्यदेवस्य जीर्णप्रासा-

    २६। दसमुद्धरणपुरस्सरं त्रिकूटप्रासादं विनिर्म्माय तत्र ब्रह्मविष्णू प्र-

    २७। तिष्ठाप्य तत्र धर्म्मचिकीर्षया विज्ञापितः श्रीगण्डरादित्यदेवस्तदधिगम्य

    २८। शकवर्षेषु सहस्रोपर्य्यष्टाचत्वारिंशति गतायां वर्त्तमानपराभवसंवत्स-

    २९। रान्तर्ग्गताषाढशुक्लचतुर्थ्यां शनिवारे दक्षिणायनसङ्क्रातौ मिरिञ्जिदेशां-

    ३०। तर्ग्गतकोडवल्लिखंपणानुवर्त्तिनि क्ॐनिजवाडग्रामे तत्रत्यनार्गा-

    ३१। वुण्डराजयसेनयाभ्यां नार्गावुंडसाम्यभूतं कुण्डिदण्डेन निवर्त्त-

    ३२। नद्वयं मान्यं चतुर्विंशतिहस्तविस्तरं मगिलमष्टभोगतेजसाम्यं च क्रयेणादाय

    ३३। ग्रामभूमिमध्ये तेनैव दण्डेन चत्वारि निवर्तनानि निक्षिप्य षण्निवर्त्तनानि मान्यं कृत्वा त-

    ३४। प्रतिवद्धं मल्लवं कुत्रुवं च कृत्वा चतुर्विंशतिहस्तविस्तरं निवेशनं अन्यदष्टचत्वारिंशद्धस्तवि-

    ३५। स्तरं निवेशनं चेत्येवं द्वासप्ततिहस्तविस्तरं मगिलं चेत्येतत्सर्वनार्गावुण्डं साम्यं कृत्वा तन्म-

    ३६। ध्ये ब्रह्मपुर्यां श्रीखेडादित्यदेवसन्निधौ द्वादशानां ब्राह्मणानां श्वेतव्रीह्योदनेन आढक्यादिसूपेन घृ-

     

    ३७। तेन तक्रेण चतुर्भिः शाकैश्च भोजनाय तांबूलाय च तेनैव दण्डेन मान्यं निवर्त्तनद्वयं

    ३८। मलवं कुरुवं च मगिलमध्ये चतुर्विंशतिहस्तविस्तरं निवेशनं च अष्टभोगतेज-

    ३९। साम्यं चेत्येतत् । तथा तत्सर्व्वधर्म्मप्रचिन्तकाः गौतमगोत्रा गङ्गाधरचतुर्वेदिभट्टोपाध्या-

    ४०। याः भारद्वाजगोत्रा गोविन्दक्रमविदः अत्रिगोत्रा भास्करचतुर्व्वेदिनः जामदग्न्य-

    ४१। वत्सगोत्रा नारायणभट्टाः भारद्वाजगोत्रो माधवः काश्यपगोत्रो वामनः धनञ्ज-

    ४२। यगोत्रा विष्णुभट्टाः भारद्वाजगोत्रो वामनः एवमष्टौ ब्राह्मणाः तेभ्यः प्रत्येकं

    ४३। तेनैव दण्डेन वप्पकशतचतुष्टयं मगिलमध्ये प्रत्येकं षड्ढस्तविस्तरं निवे-

    ४४। शनं च तथा तत्त्रिकूटप्रासादस्य खण्डस्फुटितजीर्ण्णोद्धाराय तेनैव दण्डेन वप्पकशतचतु-

    ४५। ष्टयम् । एवमेतत्सर्व्वं पादप्रक्षालनधारापूर्व्वकं सर्व्वनमस्यं सर्व्वबाधापरिहारं सर्वायविशु-

    ४६। द्धं राजकीयानामनङ्गुलिप्रेक्षणीयं आचन्द्रार्क्कं दत्तवान् । एतत्सर्व्वधर्म्मगोप्तारो ब्रह्मपुरी-

    ४७। महाजनाः । बहुभिर्व्वसुधा दत्ता राजभिः सगरादिभि । यस्य यस्य यदा भूमिस्तस्य तस्य तदा फलम् ॥ स्वद-

    ४८। त्तां परदत्तां वा यो हरेत वसुन्धराम् । सष्टिं वर्षसहस्राणि विष्ठायां जायते कृमिः ॥ मङ्गलं महाश्रीः ।

    svasti śrīḥ | 

    jayatyāviṣkṛtaṃ viṣṇoḥ
    vārāhaṃ kṣobhitārṇavam |
    dakṣiṇonnata daṃṣṭrāgra
    viśrāṃtabhuvanaṃ vapuḥ || 1 || (anuṣṭubh)

    āsīdvidyādharaḥ pūrvaṃ
    nāmnā jīmūtavāhanaḥ |
    parārthaṃ jīvitaṃ yena
    garuḍāya niveditam || 2 || (anuṣṭubh)

    śilāhārākhyavaṃśoyaṃ
    tagareśvarabhūbhṛtām |
    tadvaṃśe jatigo nāma
    jāto bhūbhṛcchikhāmaṇiḥ || 3 || (anuṣṭubh)

    svasti śrījatigakṣitīśatanayo nāyimmanāmā nṛpaḥ
    putrastasya ca caṃdrarāṭ pṛthuyaśāstasyāpi sūnuḥ kila |
    saṃjāto jatigo jagajjananutaḥ śrīmāṃśca tannandano
    goṃkallo bhuvi bhūmipālatilakastasyāpyabhūdagrajaḥ || 4 || (śārdūlavikrīḍita)

    gūhaleśotha tadbhrātā
    kīrttirājonujosya ca |
    caṃdrādityastatastasya
    cakre rājyamakaṃṭakam || 5 || (anuṣṭubh)

    śrīmadgoṃkalabhūmipālatanayaḥ śrīmārasiṃho nṛpaḥ
    tatsūnurnṛpamaulilālitapadaśrīgūhalākhyo nṛpaḥ |
    tadbhrātā bhuvi bhojadevanṛpatirvairībhapaṃcānanaḥ
    cakre rājyamakhaṃḍitaṃ pṛthuyaśā laṃkeśatulyaṃ kila || 6 || (śārdūlavikrīḍita)

    tasyānojo dharmmadharo dharitryāṃ
    dadhāra varṇṇānakhilānsvadharmme |
    dhairyāgradhuryo dhanado dhanānāṃ
    śrīgaṃḍarāditya iti prasiddhaḥ || 7 || (upajāti)

    dīnānāthadaridraduḥkhivikalavyākīrṇanānāvidha
    prāṇitrāṇaparāyaṇaḥ pratidinaṃ guptākhyadānena yaḥ |
    yaḥ kṛṣṇājinadhenubhūmyubhayatomukhyādidānapradaḥ
    śaśvadbrahmamatipravīṇahṛdayo bhūdevakalpadrumaḥ || 8 || (śārdūlavikrīḍita)

    Prose section

    svasti samadhigatapaṃcamahāśabda mahāmaṃḍaleśvaratagarapuravarādhīśvaraḥ śilāhāranareṃdro jīmūtavāhanānvayaprasūtassuvarṇagaruḍadhvajo maruvakkasarppaḥ ayyanasiṃhorimaṃḍalikabhairavo vidviṣṭagajakaṃṭhīrava iḍuvarādityo rūpanārāyaṇaḥ śanivārasiddhirgiridurgalaṃghanaḥ kaliyugavikramādityaḥ śrīmahālakṣmīlabdhavaraprasādādisamastarājāvalīvirājita- śrīmanmahāmaṃḍaleśvaro gaṃḍarādityadevo duṣṭanigrahaśiṣṭapratipālanapurassaraṃ svadharmeṇaikacchatramupabhuṃjāno vallavāḍagrāme bīḍānuvṛttyā sukhasaṃkathāvinodena vijayarājyaṃ ciraṃ kurvan virājate | 

    tatpādapadmopajīvimahāpradhānena kaḍitāmātyamaillapayyena mahātīrthe śrīkollāpure brahmanirmitabrahmapuryāṃ śrīkheḍādityadevasya jīrṇaprāsādasamuddharaṇapurassaraṃ trikūṭaprāsādaṃ vinirmmāya tatra brahmaviṣṇū pratiṣṭhāpya tatra dharmmacikīrṣayā vijñāpitaḥ śrīgaṃḍarādityadevastadadhigamya śakavarṣeṣu sahasroparyyaṣṭācatvāriṃśati gatāyāṃ varttamānaparābhavasaṃvatsarāṃtarggatāṣāḍhaśuklacaturthyāṃ śanivāre dakṣiṇāyanasaṃkrātau miriṃjideśāṃtarggatakoḍavallikhaṃpaṇānuvarttini koṃnijavāḍagrāme tatratyanārgāvuṃḍarājayasenayābhyāṃ nārgāvuṃḍasāmyabhūtaṃ kuṃḍidaṃḍena nivarttanadvayaṃ mānyaṃ caturviṃśatihastavistaraṃ magilamaṣṭabhogatejasāmyaṃ ca krayeṇādāya grāmabhūmimadhye tenaiva daṃḍena catvāri nivartanāni nikṣipya ṣaṇnivarttanāni mānyaṃ kṛtvā taprativaddhaṃ mallavaṃ kutruvaṃ ca kṛtvā caturviṃśatihastavistaraṃ niveśanaṃ anyadaṣṭacatvāriṃśaddhastavistaraṃ niveśanaṃ cetyevaṃ dvāsaptatihastavistaraṃ magilaṃ cetyetatsarvanārgāvuṃḍaṃ sāmyaṃ kṛtvā tanmadhye brahmapuryāṃ śrīkheḍādityadevasannidhau dvādaśānāṃ brāhmaṇānāṃ śvetavrīhyodanena āḍhakyādisūpena ghṛtena takreṇa caturbhiḥ śākaiśca bhojanāya tāṃbūlāya ca tenaiva daṃḍena mānyaṃ nivarttanadvayaṃ malavaṃ kuruvaṃ ca magilamadhye caturviṃśatihastavistaraṃ niveśanaṃ ca aṣṭabhogatejasāmyaṃ cetyetat | 

    tathā tatsarvvadharmmapracintakāḥ gautamagotrā gaṃgādharacaturvedibhaṭṭopādhyāyāḥ bhāradvājagotrā goviṃdakramavidaḥ atrigotrā bhāskaracaturvvedinaḥ jāmadagnyavatsagotrā nārāyaṇabhaṭṭāḥ bhāradvājagotro mādhavaḥ kāśyapagotro vāmanaḥ dhanaṃjayagotrā viṣṇubhaṭṭāḥ bhāradvājagotro vāmanaḥ evamaṣṭau brāhmaṇāḥ tebhyaḥ pratyekaṃ tenaiva daṃḍena vappakaśatacatuṣṭayaṃ magilamadhye pratyekaṃ ṣaḍḍhastavistaraṃ niveśanaṃ ca tathā tattrikūṭaprāsādasya khaṃḍasphuṭitajīrṇṇoddhārāya tenaiva daṃḍena vappakaśatacatuṣṭayam | evametatsarvvaṃ pādaprakṣālanadhārāpūrvvakaṃ sarvvanamasyaṃ sarvvabādhāparihāraṃ sarvāyaviśuddhaṃ rājakīyānāmanaṃguliprekṣaṇīyaṃ ācaṃdrārkkaṃ dattavān | etatsarvvadharmmagoptāro brahmapurīmahājanāḥ | 

    bahubhirvvasudhā dattā
    rājabhiḥ sagarādibhi |
    yasya yasya yadā bhūmiḥ
    tasya tasya tadā phalam || 9 || (anuṣṭubh)

    svadattāṃ paradattāṃ vā
    yo hareta vasuṃdharām |
    saṣṭiṃ varṣasahasrāṇi
    viṣṭhāyāṃ jāyate kṛmiḥ || 10 || (anuṣṭubh)

    maṃgalaṃ mahāśrīḥ |

    स्वस्ति श्रीः । 

    जयत्याविष्कृतं विष्णोः
    वाराहं क्षोभितार्णवम् ।
    दक्षिणोन्नत दंष्ट्राग्र
    विश्रांतभुवनं वपुः ॥ १ ॥ (अनुष्टुभ्)

    आसीद्विद्याधरः पूर्वं
    नाम्ना जीमूतवाहनः ।
    परार्थं जीवितं येन
    गरुडाय निवेदितम् ॥ २ ॥ (अनुष्टुभ्)

    शिलाहाराख्यवंशोयं
    तगरेश्वरभूभृताम् ।
    तद्वंशे जतिगो नाम
    जातो भूभृच्छिखामणिः ॥ ३ ॥ (अनुष्टुभ्)

    स्वस्ति श्रीजतिगक्षितीशतनयो नायिम्मनामा नृपः
    पुत्रस्तस्य च चंद्रराट् पृथुयशास्तस्यापि सूनुः किल ।
    संजातो जतिगो जगज्जननुतः श्रीमांश्च तन्नन्दनो
    ग्ॐकल्लो भुवि भूमिपालतिलकस्तस्याप्यभूदग्रजः ॥ ४ ॥ (शार्दूलविक्रीडित)

    गूहलेशोथ तद्भ्राता
    कीर्त्तिराजोनुजोस्य च ।
    चंद्रादित्यस्ततस्तस्य
    चक्रे राज्यमकंटकम् ॥ ५ ॥ (अनुष्टुभ्)

    श्रीमद्ग्ॐकलभूमिपालतनयः श्रीमारसिंहो नृपः
    तत्सूनुर्नृपमौलिलालितपदश्रीगूहलाख्यो नृपः ।
    तद्भ्राता भुवि भोजदेवनृपतिर्वैरीभपंचाननः
    चक्रे राज्यमखंडितं पृथुयशा लंकेशतुल्यं किल ॥ ६ ॥ (शार्दूलविक्रीडित)

    तस्यानोजो धर्म्मधरो धरित्र्यां
    दधार वर्ण्णानखिलान्स्वधर्म्मे ।
    धैर्याग्रधुर्यो धनदो धनानां
    श्रीगंडरादित्य इति प्रसिद्धः ॥ ७ ॥ (उपजाति)

    दीनानाथदरिद्रदुःखिविकलव्याकीर्णनानाविध
    प्राणित्राणपरायणः प्रतिदिनं गुप्ताख्यदानेन यः ।
    यः कृष्णाजिनधेनुभूम्युभयतोमुख्यादिदानप्रदः
    शश्वद्ब्रह्ममतिप्रवीणहृदयो भूदेवकल्पद्रुमः ॥ ८ ॥ (शार्दूलविक्रीडित)

     

    स्वस्ति समधिगतपंचमहाशब्द महामंडलेश्वरतगरपुरवराधीश्वरः शिलाहारनरेंद्रो जीमूतवाहनान्वयप्रसूतस्सुवर्णगरुडध्वजो मरुवक्कसर्प्पः अय्यनसिंहोरिमंडलिकभैरवो विद्विष्टगजकंठीरव इडुवरादित्यो रूपनारायणः शनिवारसिद्धिर्गिरिदुर्गलंघनः कलियुगविक्रमादित्यः श्रीमहालक्ष्मीलब्धवरप्रसादादिसमस्तराजावलीविराजित- श्रीमन्महामंडलेश्वरो गंडरादित्यदेवो दुष्टनिग्रहशिष्टप्रतिपालनपुरस्सरं स्वधर्मेणैकच्छत्रमुपभुंजानो वल्लवाडग्रामे बीडानुवृत्त्या सुखसंकथाविनोदेन विजयराज्यं चिरं कुर्वन् विराजते । 

    तत्पादपद्मोपजीविमहाप्रधानेन कडितामात्यमैल्लपय्येन महातीर्थे श्रीकोल्लापुरे ब्रह्मनिर्मितब्रह्मपुर्यां श्रीखेडादित्यदेवस्य जीर्णप्रासादसमुद्धरणपुरस्सरं त्रिकूटप्रासादं विनिर्म्माय तत्र ब्रह्मविष्णू प्रतिष्ठाप्य तत्र धर्म्मचिकीर्षया विज्ञापितः श्रीगंडरादित्यदेवस्तदधिगम्य शकवर्षेषु सहस्रोपर्य्यष्टाचत्वारिंशति गतायां वर्त्तमानपराभवसंवत्सरांतर्ग्गताषाढशुक्लचतुर्थ्यां शनिवारे दक्षिणायनसंक्रातौ मिरिंजिदेशांतर्ग्गतकोडवल्लिखंपणानुवर्त्तिनि क्ॐनिजवाडग्रामे तत्रत्यनार्गावुंडराजयसेनयाभ्यां नार्गावुंडसाम्यभूतं कुंडिदंडेन निवर्त्तनद्वयं मान्यं चतुर्विंशतिहस्तविस्तरं मगिलमष्टभोगतेजसाम्यं च क्रयेणादाय ग्रामभूमिमध्ये तेनैव दंडेन चत्वारि निवर्तनानि निक्षिप्य षण्निवर्त्तनानि मान्यं कृत्वा तप्रतिवद्धं मल्लवं कुत्रुवं च कृत्वा चतुर्विंशतिहस्तविस्तरं निवेशनं अन्यदष्टचत्वारिंशद्धस्तविस्तरं निवेशनं चेत्येवं द्वासप्ततिहस्तविस्तरं मगिलं चेत्येतत्सर्वनार्गावुंडं साम्यं कृत्वा तन्मध्ये ब्रह्मपुर्यां श्रीखेडादित्यदेवसन्निधौ द्वादशानां ब्राह्मणानां श्वेतव्रीह्योदनेन आढक्यादिसूपेन घृतेन तक्रेण चतुर्भिः शाकैश्च भोजनाय तांबूलाय च तेनैव दंडेन मान्यं निवर्त्तनद्वयं मलवं कुरुवं च मगिलमध्ये चतुर्विंशतिहस्तविस्तरं निवेशनं च अष्टभोगतेजसाम्यं चेत्येतत् । 

    तथा तत्सर्व्वधर्म्मप्रचिन्तकाः गौतमगोत्रा गंगाधरचतुर्वेदिभट्टोपाध्यायाः भारद्वाजगोत्रा गोविंदक्रमविदः अत्रिगोत्रा भास्करचतुर्व्वेदिनः जामदग्न्यवत्सगोत्रा नारायणभट्टाः भारद्वाजगोत्रो माधवः काश्यपगोत्रो वामनः धनंजयगोत्रा विष्णुभट्टाः भारद्वाजगोत्रो वामनः एवमष्टौ ब्राह्मणाः तेभ्यः प्रत्येकं तेनैव दंडेन वप्पकशतचतुष्टयं मगिलमध्ये प्रत्येकं षड्ढस्तविस्तरं निवेशनं च तथा तत्त्रिकूटप्रासादस्य खंडस्फुटितजीर्ण्णोद्धाराय तेनैव दंडेन वप्पकशतचतुष्टयम् । एवमेतत्सर्व्वं पादप्रक्षालनधारापूर्व्वकं सर्व्वनमस्यं सर्व्वबाधापरिहारं सर्वायविशुद्धं राजकीयानामनंगुलिप्रेक्षणीयं आचंद्रार्क्कं दत्तवान् । एतत्सर्व्वधर्म्मगोप्तारो ब्रह्मपुरीमहाजनाः । 

    बहुभिर्व्वसुधा दत्ता
    राजभिः सगरादिभि ।
    यस्य यस्य यदा भूमिः
    तस्य तस्य तदा फलम् ॥ ९ ॥ (अनुष्टुभ्)

    स्वदत्तां परदत्तां वा
    यो हरेत वसुंधराम् ।
    सष्टिं वर्षसहस्राणि
    विष्ठायां जायते कृमिः ॥ १० ॥ (अनुष्टुभ्)

    मंगलं महाश्रीः ।

Translation

    Hail! Prosperity!

    Verse 1

    Victorious is Viṣṇu’s manifested Boar-form, which agitated the ocean and which had the earth resting on the tip of its uplifted right tusk.

    Verse 2

    Formerly, there was a Vidyādhara, Jīmūtavāhana by name, who offered his life to Garuḍa for the sake of others.

    Verse 3

    This is a family of the lords of Tagara, known as Śilāhāra. In that family was born the crest-jewel of kings, Jatiga I by name.

    Verse 4

    Hail! There was a son of king Jatiga I, Nāyimma by name. His son was Candrarāja, of great fame. To him, again, was born a son named Jatiga II, praised by the people of the world. To him was born the eldest son, the illustrious Goṅkalla, the foremost (lit. the forehead-mark) of the kings on the earth.

    Verse 5

    Thereafter, there was his brother Gūhaleśa I; his younger brother was Kīrtirāja; thereafter, Candrāditya made his kingdom free from all troublesome persons.

    Verse 6

    Then there was the illustrious Mārasiṃha, son of the illustrious king Goṅkala. His son was the illustrious Gūhala II by name, whose feet were fondled by the crowns of other kings. His brother was king Bhojadeva I, a lion to the elephants that were his foes in this world. He, of great fame, ruled uninterruptedly like the lord of Laṅkā.

    Verse 7

    His younger brother is known as the illustrious Gaṇḍarāditya, who is the protector of religion, who makes all castes observe their religious duties, who is the foremost among the most courageous, and the bestower of wealth.

    Verse 8

    He, by his anonymous gifts, is engaged day after day in giving protection by means of secret gifts to various beings distressed, helpless, poor, miserable, maimed and destitute. He bestows gifts such as those of the skins of the black antelopes, cows, land and parturient cows, his heart is always engaged in contemplation on Brahman, and he is a veritable wish-fulfilling tree to the Brāhmaṇas.

    Line 16

    Hail! The illustrious mahāmaṇḍaleśvara Gaṇḍarādityadeva—who is adorned with all royal titles such as ‘he who has obtained the five mahāśabdas,’ mahāmaṇḍaleśvara, the lord of Tagara, ‘the best of towns,’ ‘the illustrious Śilāhāra king,’ ‘he who is born in the family of Jīmūtavāhana,’ ‘he who has the golden Garuḍa as his ensign, Maruvakkasarpa, Ayyanasiṃha, ‘a veritable Bhairava to hostile feudatories,’ ‘a lion to the elephants in the form of his foes,’ Iḍuvarāditya, ‘Nārāyaṇa in respect of a handsome form,’ ‘he who is successful even on Saturdays’, ‘the seizer of hill-fortresses,’ ‘Vikramāditya of the Kali Age’ and ‘he who has obtained a boon by the favour of the divine Mahālakṣmī’—governing under one umbrella his kingdom righteously by curbing the wicked and protecting the good, is shining by his long and victorious reign, holding pleasant conversation as is the custom in a camp in the village of Vallavāḍa.

    Line 23

    Being requested by the Kaḍitāmātya Maillapayya, the mahāpradhāna dependent on his (i.e. Gaṇḍarāditya’s) lotus-like feet, who having first repaired the dilapidated temple of the holy Kheḍāditya in Brāhmapurī created by Brahmā in the great tīrtha, the famous Kollāpura, has constructed a three-spired temple and has installed therein the images of Brahmā and Viṣṇu with a view to do a religious deed, the illustrious Gaṇḍarāditya has accepted his request. And on the occasion of the Dakṣṇāyana Saṅkrānti, on Saturday the fourth tithi of the bright fortnight of Āṣāḍha, the cyclic year Parābhava being current, when one thousand and forty-eight years of the Śaka era have elapsed, he purchased, from the Nārgāvuṇḍas rājaya and senaya of the village Koṃnijavāḍa situated in the khampaṇa of Koḍavalli comprised in the Miriñjideśa, two nivartanas of land measured by the rod of Kuṇḍi agreed to by all Nārgāvuṇḍas and also a magila (house-site) twenty four cubits broad together with the right to eight-fold enjoyment, and having added four nivartanas of land situated in that village, measured by the same rod, and having thus made an agreed total gift of six nivartanas together with mallava and kutruva connected therewith, and having added a house-site twenty-four cubits broad, and another forty-eight cubits broad, in total a house-accommodation seventy-two cubits broad—all this being agreed to by all Nārgāvuṇḍas he gave in their presence and before the holy Kheḍādityadeva, two nivartanas by the same rod as an agree gift with malava and kuruva for the food of twelve Brāhmanṇas, consisting of cooked white rice, soup made of āḍhakī etc., ghee and butter-milk, and for tāmbula together with a house twenty-four cubits broad in the house-site, together with the right to eight-fold enjoyment. The Brāhmaṇas who meditate on all religious duties are as follows: Gaṅgādhara Caturvedīn Bhaṭṭopādhyāya of the Gautama gotra, Govinda Kramavid of Bhāradvāja gotra, Bhāskara Caturvedin of the Atri gotra, Nārāyaṇabhaṭṭa of the Jāmadagnya-Vatsa gotra, Mādhava of the Bhāradvāja gotra, Vāmana of the Kaśyapa gotra, Viṣṇubhaṭṭa of the Dhanañjaya gotra, and Vāmana of the Bhāradvāja gotra. These are the eight Brāhmaṇas.

    To each of them is donated land measuring four hundred vappakas and a dwelling six cubits in breadth in the house-site and for the repairs of the broken and dilapidated three-spire temple, four hundred vappakas by the same rod.

    He (i.e. the king) has given all these gifts after washing the feet of the Brāhmaṇas. The gifts are free from taxes, free from all obstacles, faultless in respect of all income, not to be interfered with even by a finger by any royal servants, and to be enjoyed as long as the moon and the sun endure.

    The mahājanas of Brahmapurī are to protect all these gifts.

             (Here follow two benedictory and imprecatory verses.)

    May there be happiness and great prosperity!

     

Dynasty: Śilāhāra
Source:
Ruler: Gaṇḍarāditya
Date: 26th June 1126 CE (Cyclic year Prabhava, Saturday, Āśaḍha śukla 4 Śaka 1048)
Place: Rajaram College Museum, Kolhapur
Donee: Twelve Brāhmaṇas
Language: Kannada and Sanskrit
Deities: Kheḍāditya i.e. Sūrya, Brahmā, and Viṣṇu
Nature of grant: Religious endowment
Purpose: Maintenance of temple of Kheḍāditya (Sun)
Provenance of inscription: Khasbag, Kolhapur
Type of Inscription: Copperplate grant
Related Tags
Related Tags
More Śilāhāra Dynasty Inscriptions