details-page-bnr

Bhāṇḍup Plates of Chittarāja

Grant of land at Voḍaṇibhaṭṭa to a Brāhmaṇa named Āmadevaiya
Introduction

The Bhāṇḍup plates of Chittarāja, discovered on the island of Mumbai and now housed in the British Museum, are a copper-plate charter issued in Śaka 948 (1026 CE). Edited by Bühler and Fleet, the inscription records a land grant by the mahāmaṇḍaleśvara Chittarāja of the Śilāhāra dynasty. Unlike earlier records, this grant omits the Rāṣṭrakūṭa genealogy, focusing instead on the Śilāhāra lineage from Jīmūtavāhana to Chittarāja. The text clarifies the succession after Aparājita, indicating that he was followed by Vajjaḍa II and then by his brother Keśideva, before the throne passed to Vajjaḍa's son, Chittarāja.

The charter records the grant of a field in the village of Noura (modern Nahur), situated in the Ṣaṭṣaṣṭi viṣaya (modern Salsette), to the Chaṇḍoga brāhmaṇa Āmadevaiya of the Parāśara gotra. The donation, made on a solar eclipse, was intended to support the performance of the six brahmanical duties and rites such as bali, caru, and agnihotra. The field's boundaries are meticulously defined, bordering the village of Gomvaṇi (modern Gowhan) and a royal road (rāja-patha). The document was verified by high-ranking officials, including the sarvādhikārin Nāgaṇaiya and a specialised karṇāṭa-sāndhivigrahika, and was scribed by the treasury officer Jogapaiya.

edit-icnEditor's Comment:
A special appointment was made by this king to the office of Minister of War and Peace of Karnataka (Karnāṭa-sandhivigrahika).
Original Text
View By:
Line
/
Meter
|
A
/

    First Plate

    1. siddham | jayaścābhyudayaśca || labhate sarvvakāryeṣu pūjayā gaṇanāyakaḥ | vighnam nighnansa vaḥ pāyādapāyā-

    2. dgaṇanāyakaḥ || sa vaḥ pātu śivo nityaṃ yanmaulau bhāti jāhnavī | sumeruśi kharodgacchadacchacandrakalopa-

    3. mā || jīmūtaketutanayo niyataṃ dayālurjīmūtavāhana iti trijagatprasiddhaḥ | dehaṃ nijaṃ tṛṇa-

    4. mivākalayanparārthe yo rakṣati sma garuḍātkhalu śaṅkhacūḍam || tasyānvaye narapatiḥ samabhūtkapa-

    5. rddī sīlāravaṃśatilako ripudarppamarddī | tasmādabhūcca tanayaḥ pulaśaktināmā mārttaṇḍamaṇḍa-

    6. lasamānasamiddhadhāmā || jātavānatha laghuḥ sa kaparddī sūnurasya sakalairarivarggaiḥ | yadbha-

    7. yena salilāñjaliruccairddīyate sma nijarājyasukhāya || tasmādabhūcca tanayo bhuvanaikavīraḥ śrīvappuva-

    8. nna iti saṅgararaṅgavīraḥ | śrījhañjha ityabhavadasya sutaḥ sukīrttirbhrātātha gogginṛpatiḥ sama-

    9. bhūtsumūrttiḥ || tasmādvismayakārihāricaritaprakhyātakīrttiḥ sutaḥ śrīmānvajjaḍadevabhū-

    10. patirabhūdbhacakracūḍāmaṇiḥ | dorddaṇḍaikabalasya yasya sahasā saṅgrāmaragāṅgaṇe

    11. rājyaśrīḥ svayameva vakṣasi rati cakre murāreriva || jayanta iva vṛtrāreḥ purāre-

    12. riva ṣaṇmukhaḥ | tataḥ śrīmānabhūtputraḥ saccaritroparājitaḥ || karṇṇastyāgena yaḥ

    13. sākṣātsatyena ca yudhiṣṭhiraḥ | pratāpāddīptimārttaṇḍaḥ kāladaṇḍaśca yo dviṣām ||

    14. tasmādabhūdvajjaḍadevanāmā śrīkeśidevaśca nṛpatistatobhūt || tadbhrātṛ-

    15. jo vajjaḍadevasūnuḥ śrīchittarājo nṛpatirbabhūva | śīlāravaṃśaḥ śiśunā-
     

    Second Plate: First Side

    16. pi yena nītaḥ parāmunnatimunnatena || atha svakīyapuṇyodayātsamadhigatāśeṣapañcamahā-

    17. śabda mahāsāmantādhipatitagarapuraparameśvaraśilāhāra- narendrajīmūtavāhanā-

    18. nvayaprasūtasuvarṇṇagaruḍadhvajasahajavidyādhara- tyāgajajjhampimaṇḍalikaśikhā- 

    19. maṇiśa raṇāgatavajrapañjaraprabhṛtisamasta- rājāvalīsamalaṅkṛtamahāmaṇḍaleśvaraśrī-

    20. macchittarājadeve nijabhujopārjjitānekamaṇḍalasametāṃ purīpramukhacaturddaśagrāma-

    21. śa tīsamanvitāṃ samastakoṅkaṇabhuvaṃ samanuśāsati tathaitadrājyacintābhāramudvahatsu sarvvādhikā-

    22. riśrīnāgaṇaiyasāndhivigrahikaśrīsīhapaiyakarṇṇāṭasāṃ dhivigrahikaśrīkaparddi śrīkaraṇā-

    23. dipañcapradhāneṣu satsu asmin kāle pravarttamāne sa ca mahāmaṇḍaleśvaraśrīmacchita- 

    24. rājadevaḥ sarvvāneva svasaṃbadhyamānakānanyānapi samāgāmirājaputramantripurohi-

    25. tāmātyapradhānāpradhānanaiyogikāṃśca rāṣṭrapativiṣayapatinagarapatigrāmapa-

    26. tiniyuktāniyuktarājapuruṣajanapadāṃstathā hamyamananagarapauratrivarggaprabhṛtīṃśca

    27. praṇatipūjāsatkārasamādeśaiḥ sandiśatyastu vaḥ saṃviditaṃ yathā || calā vibhūtiḥ

    28. kṣaṇabhaṅgi yauvanaṃ | kṛtāntadantāntaravartti jīvitam || asāraḥ saṃsāraḥ sahajajarāmaraṇasādhāra-

    29. ṇaṃ śarīrakaṃ pavanacalitakamalinīdalagatajalalavataralatare dhanāyuṣī iti matvā

    30. draḍhayanti dānaphalam | tathā coktaṃ bhagavatā vyāsena || agnerapatyaṃ prathamaṃ suvarṇṇaṃ bhūvaiṣṇa-

    Second Plate : Second Side

    31. vī sūryasutāśca gāvaḥ | lokatrayantena bhaveddhi dattaṃ yaḥ kāñcanaṃ gāṃ ca mahīṃ ca dadyāt || iti dharmmādha-

    32. rmmavicāracārucirantanamunivacanānyavadhāryya mātāpitrorātmanaśca śreyortthinā mayā śaka-

    33. nṛpakālātītasaṃvatsaraśateṣu navasu aṣṭacatvāriṃśadadhikeṣu kṣayasaṃvatsarāntarggata kā-

    34. rttikaśuddhapañcadaśyāṃ yatrāṅkatopi saṃvat 847 kārttika śuddha 15 ravau sañjāta āditya-

    35. grahaṇaparvvaṇi sutīrtthe snātvā gaganaikacakracūḍāmaṇaye kamalinīkāmukāya bhagava-

    36. te savitre nānāvidhakusumaślāghyamarghyaṃ dattvā sakalasurāsuraguruṃ trailokyasvāminaṃ bha-

    37. gavantamumāpatimabhyarcya yajanayājanādhyayanādhyāpa nādiṣaṭkarmmaniratāya kratukriyā-

    38. kāṇḍaśauṇḍāya parāśaragotrāya cchandogaśākhine mahābrāhmaṇāya āmadevaiyā-

    39. ya vipranoḍamaiyasutāya yajanayājanādhyayanādhyāpanādiṣaṭkarmmakaraṇāya āgatā-

    40. bhyāgatanityanaimittikasaṃvyavahārārtthaṃ balicarukavaiśva devāgnihotrakratukriyā-

    41. dyupasarppaṇārtthaṃ svaparigrahapoṣaṇārtthaṃ ca śrīsthānakābhyantaraṣaṭṣaṣṭiviṣayāntaḥ pāti-

    42. no-uragrāmāntarvvarti voḍaṇibhaṭṭa kṣetraṃ yasya cāghāṭanāni pūrvvataḥ goṃvaṇimaryādā dakṣi-

    43. ṇataḥ gorapavalīmaryādā paścimato rājapathaḥ pūrvvottarato goṃvaṇi-

    44. maryādā evaṃ caturāghāṭanopalakṣitaṃ svasīmāparyantaṃ samastotpattisaṃyuktaṃ

    45. acāṭabhaṭapraveśaṃ anādeśyaṃ anāsedhyaṃ udakātisarggeṇa namasyavṛttyā paramayā bha-

    Third Plate

    46. ktyā pratipāditam | tadatra sānvayabandhorapi bhuñjato bhojayato vā kṛṣataḥ karṣayato vā

    47. na kenāpi paripanthanā karaṇīyā || yata uktameva mahāmunibhiḥ | bahubhirvvasudhā bhu-

    48. ktā rājabhiḥ sagarādibhiḥ | yasya yasya yadā bhūmistasya tasya tadā phalam || dattvā bhūmiṃ bhāvinaḥ

    49. pārtthivendrānbhūyo bhūyo yācate rāmabhadraḥ | sāmānyoyaṃ dharmmaseturnṛpāṇāṃ kāle kāle pālanī-

    50. yo bhavadbhiḥ || iti maharṣivacanānyavadhārya sarvvairapi samāgāmibhirbhūpālaiḥ pālanadha-

    51. rmmaphalalobha eva karaṇīyaḥ | na punastallopanapāpakalaṅkāgresareṇa kenāpi bhavitavyam ||

    52. yastvevamabhyartthitopi lobhādajñānatimirapaṭalāvṛtamatirācchindyādācchidyamānamanu-

    53. modeta vā sa pañcabhirapi pātakairupātakaiśca lipto rauravamahārauravāndhatāmisrā-

    54. dinarakāṃściramanubhaviṣyati | tathā coktaṃ vyāsena || svadattāṃ paradattāṃ vā yo hareta vasuṃ-

    55. dharām | sa viṣṭhāyāṃ kṛmirbhūtvā kṛmibhiḥ saha pacyate || yathā caitadevaṃ tathā śāsanadātā-

    56. lekhakahastena svamatamāropayati | yathā mataṃ mama mahāmaṇḍaleśvaraśrīcchittarājadevasya ma-

    57. hāmaṇḍaleśvaraśrīmadvajjaḍadevarājasūnoryadatra śāsane likhitam || likhitaṃ caitanmayā

    58. śrīmadrājānujñayā bhāṇḍāgārasenajogapaiyena bhāṇḍāgārasenamahākaviśrīnāga-

    59. laiyabhrātṛsutena | yadatronākṣaramadhikākṣaraṃ vā tatsarvvaṃ pramāṇamiti || śrīrbhavatu ||

    १। सिद्धम् । जयश्चाभ्युदयश्च ॥ लभते सर्व्वकार्येषु पूजया गणनायकः । विघ्नम् निघ्नन्स वः पायादपाया-

    २। द्गणनायकः ॥ स वः पातु शिवो नित्यं यन्मौलौ भाति जाह्नवी । सुमेरुशि खरोद्गच्छदच्छचन्द्रकलोप-

    ३। मा ॥ जीमूतकेतुतनयो नियतं दयालुर्जीमूतवाहन इति त्रिजगत्प्रसिद्धः । देहं निजं तृण-

    ४। मिवाकलयन्परार्थे यो रक्षति स्म गरुडात्खलु शङ्खचूडम् ॥ तस्यान्वये नरपतिः समभूत्कप-

    ५। र्द्दी सीलारवंशतिलको रिपुदर्प्पमर्द्दी । तस्मादभूच्च तनयः पुलशक्तिनामा मार्त्तण्डमण्ड-

    ६। लसमानसमिद्धधामा ॥ जातवानथ लघुः स कपर्द्दी सूनुरस्य सकलैररिवर्ग्गैः । यद्भ-

    ७। येन सलिलाञ्जलिरुच्चैर्द्दीयते स्म निजराज्यसुखाय ॥ तस्मादभूच्च तनयो भुवनैकवीरः श्रीवप्पुव-

    ८। न्न इति सङ्गररङ्गवीरः । श्रीझञ्झ इत्यभवदस्य सुतः सुकीर्त्तिर्भ्राताथ गोग्गिनृपतिः सम-

    ९। भूत्सुमूर्त्तिः ॥ तस्माद्विस्मयकारिहारिचरितप्रख्यातकीर्त्तिः सुतः श्रीमान्वज्जडदेवभू-

    १०। पतिरभूद्भचक्रचूडामणिः । दोर्द्दण्डैकबलस्य यस्य सहसा सङ्ग्रामरगाङ्गणे

    ११। राज्यश्रीः स्वयमेव वक्षसि रति चक्रे मुरारेरिव ॥ जयन्त इव वृत्रारेः पुरारे-

    १२। रिव षण्मुखः । ततः श्रीमानभूत्पुत्रः सच्चरित्रोपराजितः ॥ कर्ण्णस्त्यागेन यः

    १३। साक्षात्सत्येन च युधिष्ठिरः । प्रतापाद्दीप्तिमार्त्तण्डः कालदण्डश्च यो द्विषाम् ॥

    १४। तस्मादभूद्वज्जडदेवनामा श्रीकेशिदेवश्च नृपतिस्ततोभूत् ॥ तद्भ्रातृ-

    १५। जो वज्जडदेवसूनुः श्रीछित्तराजो नृपतिर्बभूव । शीलारवंशः शिशुना-
     

    १६। पि येन नीतः परामुन्नतिमुन्नतेन ॥ अथ स्वकीयपुण्योदयात्समधिगताशेषपञ्चमहा-

    १७। शब्द महासामन्ताधिपतितगरपुरपरमेश्वरशिलाहार- नरेन्द्रजीमूतवाहना-

    १८। न्वयप्रसूतसुवर्ण्णगरुडध्वजसहजविद्याधर- त्यागजज्झम्पिमण्डलिकशिखा- 

    १९। मणिश रणागतवज्रपञ्जरप्रभृतिसमस्त- राजावलीसमलङ्कृतमहामण्डलेश्वरश्री-

    २०। मच्छित्तराजदेवे निजभुजोपार्ज्जितानेकमण्डलसमेतां पुरीप्रमुखचतुर्द्दशग्राम-

    २१। श तीसमन्वितां समस्तकोङ्कणभुवं समनुशासति तथैतद्राज्यचिन्ताभारमुद्वहत्सु सर्व्वाधिका-

    २२। रिश्रीनागणैयसान्धिविग्रहिकश्रीसीहपैयकर्ण्णाटसां धिविग्रहिकश्रीकपर्द्दि श्रीकरणा-

    २३। दिपञ्चप्रधानेषु सत्सु अस्मिन् काले प्रवर्त्तमाने स च महामण्डलेश्वरश्रीमच्छित- 

    २४। राजदेवः सर्व्वानेव स्वसंबध्यमानकानन्यानपि समागामिराजपुत्रमन्त्रिपुरोहि-

    २५। तामात्यप्रधानाप्रधाननैयोगिकांश्च राष्ट्रपतिविषयपतिनगरपतिग्रामप-

    २६। तिनियुक्तानियुक्तराजपुरुषजनपदांस्तथा हम्यमननगरपौरत्रिवर्ग्गप्रभृतींश्च

    २७। प्रणतिपूजासत्कारसमादेशैः सन्दिशत्यस्तु वः संविदितं यथा ॥ चला विभूतिः

    २८। क्षणभङ्गि यौवनं । कृतान्तदन्तान्तरवर्त्ति जीवितम् ॥ असारः संसारः सहजजरामरणसाधार-

    २९। णं शरीरकं पवनचलितकमलिनीदलगतजललवतरलतरे धनायुषी इति मत्वा

    ३०। द्रढयन्ति दानफलम् । तथा चोक्तं भगवता व्यासेन ॥ अग्नेरपत्यं प्रथमं सुवर्ण्णं भूवैष्ण-

     

    ३१। वी सूर्यसुताश्च गावः । लोकत्रयन्तेन भवेद्धि दत्तं यः काञ्चनं गां च महीं च दद्यात् ॥ इति धर्म्माध-

    ३२। र्म्मविचारचारुचिरन्तनमुनिवचनान्यवधार्य्य मातापित्रोरात्मनश्च श्रेयोर्त्थिना मया शक-

    ३३। नृपकालातीतसंवत्सरशतेषु नवसु अष्टचत्वारिंशदधिकेषु क्षयसंवत्सरान्तर्ग्गत का-

    ३४। र्त्तिकशुद्धपञ्चदश्यां यत्राङ्कतोपि संवत् ८४७ कार्त्तिक शुद्ध १५ रवौ सञ्जात आदित्य-

    ३५। ग्रहणपर्व्वणि सुतीर्त्थे स्नात्वा गगनैकचक्रचूडामणये कमलिनीकामुकाय भगव-

    ३६। ते सवित्रे नानाविधकुसुमश्लाघ्यमर्घ्यं दत्त्वा सकलसुरासुरगुरुं त्रैलोक्यस्वामिनं भ-

    ३७। गवन्तमुमापतिमभ्यर्च्य यजनयाजनाध्ययनाध्याप नादिषट्कर्म्मनिरताय क्रतुक्रिया-

    ३८। काण्डशौण्डाय पराशरगोत्राय च्छन्दोगशाखिने महाब्राह्मणाय आमदेवैया-

    ३९। य विप्रनोडमैयसुताय यजनयाजनाध्ययनाध्यापनादिषट्कर्म्मकरणाय आगता-

    ४०। भ्यागतनित्यनैमित्तिकसंव्यवहारार्त्थं बलिचरुकवैश्व देवाग्निहोत्रक्रतुक्रिया-

    ४१। द्युपसर्प्पणार्त्थं स्वपरिग्रहपोषणार्त्थं च श्रीस्थानकाभ्यन्तरषट्षष्टिविषयान्तः पाति-

    ४२। नो-उरग्रामान्तर्व्वर्ति वोडणिभट्ट क्षेत्रं यस्य चाघाटनानि पूर्व्वतः ग्ॐवणिमर्यादा दक्षि-

    ४३। णतः गोरपवलीमर्यादा पश्चिमतो राजपथः पूर्व्वोत्तरतो ग्ॐवणि-

    ४४। मर्यादा एवं चतुराघाटनोपलक्षितं स्वसीमापर्यन्तं समस्तोत्पत्तिसंयुक्तं

    ४५। अचाटभटप्रवेशं अनादेश्यं अनासेध्यं उदकातिसर्ग्गेण नमस्यवृत्त्या परमया भ-

     

    ४६। क्त्या प्रतिपादितम् । तदत्र सान्वयबन्धोरपि भुञ्जतो भोजयतो वा कृषतः कर्षयतो वा

    ४७। न केनापि परिपन्थना करणीया ॥ यत उक्तमेव महामुनिभिः । बहुभिर्व्वसुधा भु-

    ४८। क्ता राजभिः सगरादिभिः । यस्य यस्य यदा भूमिस्तस्य तस्य तदा फलम् ॥ दत्त्वा भूमिं भाविनः

    ४९। पार्त्थिवेन्द्रान्भूयो भूयो याचते रामभद्रः । सामान्योयं धर्म्मसेतुर्नृपाणां काले काले पालनी-

    ५०। यो भवद्भिः ॥ इति महर्षिवचनान्यवधार्य सर्व्वैरपि समागामिभिर्भूपालैः पालनध-

    ५१। र्म्मफललोभ एव करणीयः । न पुनस्तल्लोपनपापकलङ्काग्रेसरेण केनापि भवितव्यम् ॥

    ५२। यस्त्वेवमभ्यर्त्थितोपि लोभादज्ञानतिमिरपटलावृतमतिराच्छिन्द्यादाच्छिद्यमानमनु-

    ५३। मोदेत वा स पञ्चभिरपि पातकैरुपातकैश्च लिप्तो रौरवमहारौरवान्धतामिस्रा-

    ५४। दिनरकांश्चिरमनुभविष्यति । तथा चोक्तं व्यासेन ॥ स्वदत्तां परदत्तां वा यो हरेत वसुं-

    ५५। धराम् । स विष्ठायां कृमिर्भूत्वा कृमिभिः सह पच्यते ॥ यथा चैतदेवं तथा शासनदाता-

    ५६। लेखकहस्तेन स्वमतमारोपयति । यथा मतं मम महामण्डलेश्वरश्रीच्छित्तराजदेवस्य म-

    ५७। हामण्डलेश्वरश्रीमद्वज्जडदेवराजसूनोर्यदत्र शासने लिखितम् ॥ लिखितं चैतन्मया

    ५८। श्रीमद्राजानुज्ञया भाण्डागारसेनजोगपैयेन भाण्डागारसेनमहाकविश्रीनाग-

    ५९। लैयभ्रातृसुतेन । यदत्रोनाक्षरमधिकाक्षरं वा तत्सर्व्वं प्रमाणमिति ॥ श्रीर्भवतु ॥

    siddham | jayaścābhyudayaśca || 

    labhate sarvvakāryeṣu
    pūjayā gaṇanā yakaḥ |
    vighnaṃ nighnansa vaḥ pāyāt
    apāyādgaṇanāyakaḥ || 1 || (anuṣṭubh)

    sa vaḥ pātu śivo nityaṃ
    yanmaulau bhāti jāhnavī |
    sumeruśikharodgaccha-
    candrakalopamā || 2 || (anuṣṭubh)

    yo devaḥ svayameva mūrdhni vihitāṃ dhatte himāṃśoḥ kalā-
    matyantojjvalabālaketakaśikhārekhāsthitiṃ vibhratīm |
    vyālādhīśapinaddhapiṃgalajaṭājūṭāṭāvīmaṇḍito
    bhūyādvaḥ sa sadā prakāśitavaraḥ kṣemaṃkaraḥ śaṃkaraḥ || 3 || (śārdūlavikrīḍita)

    jīmūtaketutanayo niyataṃ dayāluḥ
    jīmūtavāhana iti trijagatprasiddhaḥ |
    dehaṃ nijaṃ tṛṇamivākalayanparārthe
    yo rakṣati sma garuḍātkhalu śaṃkhacūḍam || 4 || (vasantatilakā)

    tasyānvaye narapatiḥ samabhūtkaparddī
    sīlāravaṃśatilako ripudarppamarddī |
    tasmādabhūcca tanayaḥ pulaśaktināmā
    mārttaṇḍamaṇḍalasamānasamṛddhadhāmā || 5 || (vasantatilakā)

    jātavānatha laghuḥ sa kaparddī
    sūnurasya sakalairarivaggaiḥ |
    yadbhayena salilāṃ jaliruccaiḥ
    dīyate sma nijarājya sukhāya || 6 || (svāgatā)

    tasmādabhūcca tanayo bhuvanaikavīraḥ
    śrīvappuvanna iti saṃgararaṃgadhīraḥ |
    śrījhaṃjha ityabhavadasya sutaḥ sukīrttīḥ
    bhrātātha gogginṛpatiḥ samabhūtsumūrttiḥ || 7 || (vasantatilakā)

    tasmādvismayakārihāricaritaḥ prakhyātakīrtiḥ sutaḥ
    śrīmānvajjaḍadevabhūpatirabhūdbhūcakracūḍāmaṇiḥ |
    dordaṇḍaikabalasya yasya sahasā saṃgrāmaraṃgāṃgaṇe
    rājyaśrīḥ svayametya vakṣasi ratiṃ cakre murāreriva || 8 || (śārdūlavikrīḍita)

    jayanta iva vṛtrāreḥ
    purāreriva ṣaṇmukhaḥ |
    tataḥ śrīmānabhūtputraḥ
    saccaritroparājitaḥ || 9 || (anuṣṭubh)

    karṇṇastyāgena yaḥ sākṣāt-
    satyena ca yudhiṣṭhiraḥ |
    pratāpāddīptimārttaṇḍaḥ
    kāladaṇḍaśca yo dviṣām || 10 || (anuṣṭubh)

    tasmādabhūdvajjaḍadevanāmā śrīkeśidevaśca nṛpatistatobhūt || 11 || (incomplete verse)

    tadbhrātṛjo vajjaḍadevasūnuḥ
    śrīchittarājo nṛpatirbabhūva |
    śīlāravaṃśaḥ śiśunāpi yena
    nītaḥ parāmunnatimunnatena || 12 || (indravajrā)

    Prose section

    atha svakīyapuṇyodayātsamadhigatāśeṣapaṃcamahāśabda- mahāsāmantādhipatitagarapuraparameśvaraśilāhāranareṃdrajīmūtavāhanā-nvayaprasūtasuvarṇṇagaruḍadhvajasahajavidyādharatyāgajajjhampimaṇḍalikaśikhāmaṇiśa raṇāgatavajrapaṃjaraprabhṛtisamastarājāvalīsamalaṃkṛtamahāmaṇḍaleśvaraśrīmacchittarājadeve nijabhujopārjjitānekamaṇḍalasametāṃ purīpramukhacaturddaśagrāmaśa tīsamanvitāṃ samastakoṅkaṇabhuvaṃ samanuśāsati tathaitadrājyacintābhāramudvahatsu sarvvādhikāriśrīnāgaṇaiyasāṃdhivigrahikaśrīsīhapaiyakarṇṇāṭasāṃ dhivigrahikaśrīkaparddi śrīkaraṇādipaṃcapradhāneṣu satsu asmin kāle pravarttamāne sa ca mahāmaṇḍaleśvaraśrīmacchitarājadevaḥ sarvvāneva svasaṃbadhyamānakānanyānapi samāgāmirājaputramaṃtripurohitāmātyapradhānāpradhānanaiyogikāṃśca rāṣṭrapativiṣayapatinagarapatigrāmapatiniyuktāniyuktarājapuruṣajanapadāṃstathā haṃyamananagarapauratrivarggaprabhṛtīṃśca praṇatipūjāsatkārasamādeśaiḥ saṃdiśatyastu vaḥ saṃviditaṃ yathā || 

    calā vibhūtiḥ kṣaṇabhaṃgi yauvanaṃ |
    kṛtāntadantāntaravartti jīvitam || 13 || (vaṁśastha) (incomplete verse)

    Prose section

    asāraḥ saṃsāraḥ sahajajarāmaraṇasādhāraṇaṃ śarīrakaṃ pavanacalitakamalinīdalagatajalalavataralatare dhanāyuṣī iti matvā draḍhayanti dānaphalam | tathā coktaṃ bhagavatā vyāsena || 

    agnerapatyaṃ prathamaṃ suvarṇṇaṃ
    bhūvaiṣṇavī sūryasutāśca gāvaḥ |
    lokatrayantena bhaveddhi dattaṃ
    yaḥ kāṃcanaṃ gāṃ ca mahīṃ ca dadyāt || 14 || (indravajrā)

    Prose section

    iti dharmmādharmmavicāracārucirantanamunivacanānyavadhāryya mātāpitrorātmanaśca śreyortthinā mayā śakanṛpakālātītasaṃvatsaraśateṣu navasu aṣṭacatvāriṃśadadhikeṣu kṣayasaṃvatsarāntarggata kārttikaśuddhapaṃcadaśyāṃ yatrāṃkatopi saṃvat 847 kārttika śuddha 15 ravau saṃjāta ādityagrahaṇaparvvaṇi sutīrtthe snātvā gaganaikacakracūḍāmaṇaye kamalinīkāmukāya bhagavate savitre nānāvidhakusumaślāghyamarghyaṃ dattvā sakalasurāsuraguruṃ trailokyasvāminaṃ bhagavantamumāpatimabhyarcya yajanayājanādhyayanādhyāpa nādiṣaṭkarmmaniratāya kratukriyākāṇḍaśauṇḍāya parāśaragotrāya cchaṃdogaśākhine mahābrāhmaṇāya āmadevaiyāya vipranoḍamaiyasutāya yajanayājanādhyayanādhyāpanādiṣaṭkarmmakaraṇāya āgatābhyāgatanityanaimittikasaṃvyavahārārtthaṃ balicarukavaiśva devāgnihotrakratukriyādyupasarppaṇārtthaṃ svaparigrahapoṣaṇārtthaṃ ca śrīsthānakābhyantaraṣaṭṣaṣṭiviṣayāntaḥ pātino-uragrāmāntarvvarti voḍaṇibhaṭṭa kṣetraṃ yasya cāghāṭanāni pūrvvataḥ goṃvaṇimaryādā dakṣiṇataḥ gorapavalīmaryādā paścimato rājapathaḥ pūrvvottarato goṃvaṇimaryādā evaṃ caturāghāṭanopalakṣitaṃ svasīmāparyantaṃ samastotpattisaṃyuktaṃ acāṭabhaṭapraveśaṃ anādeśyaṃ anāsedhyaṃ udakātisarggeṇa namasyavṛttyā paramayā bhaktyā pratipāditam | tadatra sānvayabaṃdhorapi bhuṃjato bhojayato vā kṛṣataḥ karṣayato vā na kenāpi paripanthanā karaṇīyā || yata uktameva mahāmunibhiḥ | 

    bahubhirvvasudhā bhuktā
    rājabhiḥ sagarādibhiḥ |
    yasya yasya yadā bhūmiḥ
    tasya tasya tadā phalam || 15 || (anuṣṭubh)

    dattvā bhūmiṃ bhāvinaḥ pārtthiveṃdrān
    bhūyo bhūyo yācate rāmabhadraḥ |
    sāmānyoyaṃ dharmmaseturnṛpāṇāṃ
    kāle kāle pālanīyo bhavadbhiḥ || 16 || (śālini)

    Prose section

    iti maharṣivacanānyavadhārya sarvvairapi samāgāmibhirbhūpālaiḥ pālanadharmmaphalalobha eva karaṇīyaḥ | na punastallopanapāpakalaṃkāgresareṇa kenāpi bhavitavyam || yastvevamabhyartthitopi lobhādajñānatimirapaṭalāvṛtamatirā- cchiṃdyādācchidyamānamanumodeta vā sa pañcabhirapi pātakairupātakaiśca lipto rauravamahārauravāṃdhatāmisrādinarakāṃściramanubhaviṣyati | tathā coktaṃ vyāsena || 

    svadattāṃ paradattāṃ vā
    yo hareta vasuṃdharām |
    sa viṣṭhāyāṃ kṛmirbhūtvā
    kṛmibhiḥ saha pacyate || 17 || (anuṣṭubh)

    Prose section

    yathā caitadevaṃ tathā śāsanadātālekhakahastena svamatamāropayati | yathā mataṃ mama mahāmaṇḍaleśvaraśrīcchittarājadevasya mahāmaṇḍaleśvaraśrīmadvajjaḍadevarājasūnoryadatra śāsane likhitam || likhitaṃ caitanmayā śrīmadrājānujñayā bhāṇḍāgārasenajogapaiyena bhāṇḍāgārasenamahākaviśrīnāgalaiyabhrātṛsutena | yadatronākṣaramadhikākṣaraṃ vā tatsarvvaṃ pramāṇamiti || śrīrbhavatu ||

     

    सिद्धम् । जयश्चाभ्युदयश्च ॥ 

    लभते सर्व्वकार्येषु
    पूजया गणना यकः ।
    विघ्नं निघ्नन्स वः पायात्
    अपायाद्गणनायकः ॥ १ ॥ (अनुष्टुभ्)

    स वः पातु शिवो नित्यं
    यन्मौलौ भाति जाह्नवी ।
    सुमेरुशिखरोद्गच्छ-
    चन्द्रकलोपमा ॥ २ ॥ (अनुष्टुभ्)

    यो देवः स्वयमेव मूर्ध्नि विहितां धत्ते हिमांशोः कला-
    मत्यन्तोज्ज्वलबालकेतकशिखारेखास्थितिं विभ्रतीम् ।
    व्यालाधीशपिनद्धपिंगलजटाजूटाटावीमण्डितो
    भूयाद्वः स सदा प्रकाशितवरः क्षेमंकरः शंकरः ॥ ३ ॥ (शार्दूलविक्रीडित)

    जीमूतकेतुतनयो नियतं दयालुः
    जीमूतवाहन इति त्रिजगत्प्रसिद्धः ।
    देहं निजं तृणमिवाकलयन्परार्थे
    यो रक्षति स्म गरुडात्खलु शंखचूडम् ॥ ४ ॥ (वसन्ततिलका)

    तस्यान्वये नरपतिः समभूत्कपर्द्दी
    सीलारवंशतिलको रिपुदर्प्पमर्द्दी ।
    तस्मादभूच्च तनयः पुलशक्तिनामा
    मार्त्तण्डमण्डलसमानसमृद्धधामा ॥ ५ ॥ (वसन्ततिलका)

    जातवानथ लघुः स कपर्द्दी
    सूनुरस्य सकलैररिवग्गैः ।
    यद्भयेन सलिलां जलिरुच्चैः
    दीयते स्म निजराज्य सुखाय ॥ ६ ॥ (स्वागता)

    तस्मादभूच्च तनयो भुवनैकवीरः
    श्रीवप्पुवन्न इति संगररंगधीरः ।
    श्रीझंझ इत्यभवदस्य सुतः सुकीर्त्तीः
    भ्राताथ गोग्गिनृपतिः समभूत्सुमूर्त्तिः ॥ ७ ॥ (वसन्ततिलका)

    तस्माद्विस्मयकारिहारिचरितः प्रख्यातकीर्तिः सुतः
    श्रीमान्वज्जडदेवभूपतिरभूद्भूचक्रचूडामणिः ।
    दोर्दण्डैकबलस्य यस्य सहसा संग्रामरंगांगणे
    राज्यश्रीः स्वयमेत्य वक्षसि रतिं चक्रे मुरारेरिव ॥ ८ ॥ (शार्दूलविक्रीडित)

    जयन्त इव वृत्रारेः
    पुरारेरिव षण्मुखः ।
    ततः श्रीमानभूत्पुत्रः
    सच्चरित्रोपराजितः ॥ ९ ॥ (अनुष्टुभ्)

    कर्ण्णस्त्यागेन यः साक्षात्-
    सत्येन च युधिष्ठिरः ।
    प्रतापाद्दीप्तिमार्त्तण्डः
    कालदण्डश्च यो द्विषाम् ॥ १० ॥ (अनुष्टुभ्)

    तस्मादभूद्वज्जडदेवनामा श्रीकेशिदेवश्च नृपतिस्ततोभूत् ॥ ११ ॥ (इन्चोम्प्लेते वेर्से)

    तद्भ्रातृजो वज्जडदेवसूनुः
    श्रीछित्तराजो नृपतिर्बभूव ।
    शीलारवंशः शिशुनापि येन
    नीतः परामुन्नतिमुन्नतेन ॥ १२ ॥ (इन्द्रवज्रा)

     

    अथ स्वकीयपुण्योदयात्समधिगताशेषपंचमहाशब्द- महासामन्ताधिपतितगरपुरपरमेश्वरशिलाहारनरेंद्रजीमूतवाहना-न्वयप्रसूतसुवर्ण्णगरुडध्वजसहजविद्याधरत्यागजज्झम्पिमण्डलिकशिखामणिश रणागतवज्रपंजरप्रभृतिसमस्तराजावलीसमलंकृतमहामण्डलेश्वरश्रीमच्छित्तराजदेवे निजभुजोपार्ज्जितानेकमण्डलसमेतां पुरीप्रमुखचतुर्द्दशग्रामश तीसमन्वितां समस्तकोङ्कणभुवं समनुशासति तथैतद्राज्यचिन्ताभारमुद्वहत्सु सर्व्वाधिकारिश्रीनागणैयसांधिविग्रहिकश्रीसीहपैयकर्ण्णाटसां धिविग्रहिकश्रीकपर्द्दि श्रीकरणादिपंचप्रधानेषु सत्सु अस्मिन् काले प्रवर्त्तमाने स च महामण्डलेश्वरश्रीमच्छितराजदेवः सर्व्वानेव स्वसंबध्यमानकानन्यानपि समागामिराजपुत्रमंत्रिपुरोहितामात्यप्रधानाप्रधाननैयोगिकांश्च राष्ट्रपतिविषयपतिनगरपतिग्रामपतिनियुक्तानियुक्तराजपुरुषजनपदांस्तथा हंयमननगरपौरत्रिवर्ग्गप्रभृतींश्च प्रणतिपूजासत्कारसमादेशैः संदिशत्यस्तु वः संविदितं यथा ॥ 

    चला विभूतिः क्षणभंगि यौवनं ।
    कृतान्तदन्तान्तरवर्त्ति जीवितम् ॥ १३ ॥ (वंशस्थ) (इन्चोम्प्लेते वेर्से)

     

    असारः संसारः सहजजरामरणसाधारणं शरीरकं पवनचलितकमलिनीदलगतजललवतरलतरे धनायुषी इति मत्वा द्रढयन्ति दानफलम् । तथा चोक्तं भगवता व्यासेन ॥ 

    अग्नेरपत्यं प्रथमं सुवर्ण्णं
    भूवैष्णवी सूर्यसुताश्च गावः ।
    लोकत्रयन्तेन भवेद्धि दत्तं
    यः कांचनं गां च महीं च दद्यात् ॥ १४ ॥ (इन्द्रवज्रा)

     

    इति धर्म्माधर्म्मविचारचारुचिरन्तनमुनिवचनान्यवधार्य्य मातापित्रोरात्मनश्च श्रेयोर्त्थिना मया शकनृपकालातीतसंवत्सरशतेषु नवसु अष्टचत्वारिंशदधिकेषु क्षयसंवत्सरान्तर्ग्गत कार्त्तिकशुद्धपंचदश्यां यत्रांकतोपि संवत् ८४७ कार्त्तिक शुद्ध १५ रवौ संजात आदित्यग्रहणपर्व्वणि सुतीर्त्थे स्नात्वा गगनैकचक्रचूडामणये कमलिनीकामुकाय भगवते सवित्रे नानाविधकुसुमश्लाघ्यमर्घ्यं दत्त्वा सकलसुरासुरगुरुं त्रैलोक्यस्वामिनं भगवन्तमुमापतिमभ्यर्च्य यजनयाजनाध्ययनाध्याप नादिषट्कर्म्मनिरताय क्रतुक्रियाकाण्डशौण्डाय पराशरगोत्राय च्छंदोगशाखिने महाब्राह्मणाय आमदेवैयाय विप्रनोडमैयसुताय यजनयाजनाध्ययनाध्यापनादिषट्कर्म्मकरणाय आगताभ्यागतनित्यनैमित्तिकसंव्यवहारार्त्थं बलिचरुकवैश्व देवाग्निहोत्रक्रतुक्रियाद्युपसर्प्पणार्त्थं स्वपरिग्रहपोषणार्त्थं च श्रीस्थानकाभ्यन्तरषट्षष्टिविषयान्तः पातिनो-उरग्रामान्तर्व्वर्ति वोडणिभट्ट क्षेत्रं यस्य चाघाटनानि पूर्व्वतः ग्ॐवणिमर्यादा दक्षिणतः गोरपवलीमर्यादा पश्चिमतो राजपथः पूर्व्वोत्तरतो ग्ॐवणिमर्यादा एवं चतुराघाटनोपलक्षितं स्वसीमापर्यन्तं समस्तोत्पत्तिसंयुक्तं अचाटभटप्रवेशं अनादेश्यं अनासेध्यं उदकातिसर्ग्गेण नमस्यवृत्त्या परमया भक्त्या प्रतिपादितम् । तदत्र सान्वयबंधोरपि भुंजतो भोजयतो वा कृषतः कर्षयतो वा न केनापि परिपन्थना करणीया ॥ यत उक्तमेव महामुनिभिः । 

    बहुभिर्व्वसुधा भुक्ता
    राजभिः सगरादिभिः ।
    यस्य यस्य यदा भूमिः
    तस्य तस्य तदा फलम् ॥ १५ ॥ (अनुष्टुभ्)

    दत्त्वा भूमिं भाविनः पार्त्थिवेंद्रान्
    भूयो भूयो याचते रामभद्रः ।
    सामान्योयं धर्म्मसेतुर्नृपाणां
    काले काले पालनीयो भवद्भिः ॥ १६ ॥ (शालिनि)

     

    इति महर्षिवचनान्यवधार्य सर्व्वैरपि समागामिभिर्भूपालैः पालनधर्म्मफललोभ एव करणीयः । न पुनस्तल्लोपनपापकलंकाग्रेसरेण केनापि भवितव्यम् ॥ यस्त्वेवमभ्यर्त्थितोपि लोभादज्ञानतिमिरपटलावृतमतिरा- च्छिंद्यादाच्छिद्यमानमनुमोदेत वा स पञ्चभिरपि पातकैरुपातकैश्च लिप्तो रौरवमहारौरवांधतामिस्रादिनरकांश्चिरमनुभविष्यति । तथा चोक्तं व्यासेन ॥ 

    स्वदत्तां परदत्तां वा
    यो हरेत वसुंधराम् ।
    स विष्ठायां कृमिर्भूत्वा
    कृमिभिः सह पच्यते ॥ १७ ॥ (अनुष्टुभ्)

     

    यथा चैतदेवं तथा शासनदातालेखकहस्तेन स्वमतमारोपयति । यथा मतं मम महामण्डलेश्वरश्रीच्छित्तराजदेवस्य महामण्डलेश्वरश्रीमद्वज्जडदेवराजसूनोर्यदत्र शासने लिखितम् ॥ लिखितं चैतन्मया श्रीमद्राजानुज्ञया भाण्डागारसेनजोगपैयेन भाण्डागारसेनमहाकविश्रीनागलैयभ्रातृसुतेन । यदत्रोनाक्षरमधिकाक्षरं वा तत्सर्व्वं प्रमाणमिति ॥ श्रीर्भवतु ॥

     

Translation

    Success! May there be victory and prosperity!

    Verse 1

    May that Gaṇanāyaka (i.e. Gaṇapati) protect you from calamity—he who destroys obstacles and who, by means of worship, receives attention in all undertakings!

    Verse 2

    May that Śiva always protect you—he on whose head the Gaṅgā shines like the bright crescent of the moon as it rises over the peak of Sumeru!

    Verse 3

    Jīmūtavāhana, the ever compassionate son of Jīmūtaketu, is well-known in the three worlds—who, valuing his own body as not better than a straw, saved, indeed, Śaṇkhacūḍa from Garuḍa.

    Verse 4

    In his family there arose Kapardin I, an ornament of the Śilāra race, who quelled the arrogance of his enemies. From him was born his son, Pulaśakti by name, who resembled the orb of the sun by his brilliant splendour.

    Verse 5

    Then was born his son, younger Kapardin (i.e. Kapardin II), through fear of whom all his enemies offered libations of water to the pleasure derived from their kingdoms.

    Verse 6

    From him was born his son named the illustrious Vappuvanna, a unique warrior on the earth, courageous on the field of battle. His famous son was the illustrious Jhañjha. Thereafter, his brother Goggi of handsome form became king.

    Verse 7

    From him sprang a son named the illustrious Vajjaḍadeva I, famed for his astounding and attractive deeds, the crest-jewel of the circle of the earth. Royal Fortune, approaching him, all of a sudden and of her own accord, on the battlefield, felt delighted while sporting on the bosom of him whose strength lay solely in his own arm, as it does on that of Murāri.

    Verse 8

    To him was born an illustrious and virtuous son named Aparājita as Jayanta was to Indra and as the six-faced Kārttikeya was to Śiva.

    Verse 9

    Who was veritable Karṇa in liberality and Yudhiṣṭhira in truthfulness, who was the brilliant sun in valour and the rod of Yama to his enemies.

    Verse 10

    From him was born the elder son named Vajjaḍadeva and then the illustrious brother Keśideva.

    Verse 11

    Next his nephew, the illustrious Chittarāja, became king; the great prince, who, though a child, raised the Śīlāra race to high eminence.

    Line 16-48

    Now, while the mahāmaṇḍaleśvara, the illustrious Chittarājadeva—who, by his religious merit, has obtained the right to the five mahāśabdas and who is adorned with all royal titles such as mahāsāmantādhipati, ‘the lord of the City of Tagara,’ ‘a king of the Śīlāhāra family,’ ‘a scion of the family of Jīmūtavāhana,’ ‘he who has the ensign of the golden Garuḍa,’ ‘he who is a born Vidhyādhara,’ ‘he who has surpassed the world in liberality,’ ‘he who is the crest-jewel of (i.e. the foremost among) the ṇḍalikas,’ ‘he who is an adamantine cage to suppliants’ and so forth—is ruling over the entire Koṅkaṇa country consisting of fourteen hundred villages headed by Purī, together with several maṇḍalas conquered by his own arm, and while the five ministers such as the sarvādhikārin, the illustrious Nāgaṇaiya, the sāndhivigrahika, the illustrious Sīhapaiya, the karṇāṭa-sāndhivigrahika, the illustrious Kapardin and the Śrīkaraṇa are shouldering the burden of the cares of his government,—at this time the mahāmaṇḍaleśvara, the illustrious Chittarājadeva addresses, with salutation, honour and respect, all the assembled princes, counsellors, the family priest, the ministers, the principal and subordinate officers, whether connected with him or not, as well as the heads of the rāṣṭras, viṣayas, towns, villages, officials and non-officials, government servants and village people as also artisans, guilds and the three classes of townsmen and others as follows:

    “Be it known to you that realising that prosperity is unsteady, youth is momentary and life lies in the jaws of Death, that the body is subject to old age and death natural is this world, and that life is fickle like drops of water on a lotus leaf tossed by wind, they confirm the religious rewards of gifts. Having considered the sayings of ancient sages which are delightful owing to their distinguishing between what is righteous and what is not, such as the following of holy Vyāsa—

    ‘Gold was the first-born of Fire, land sprang from Viṣṇu, and the cows are the off springs of the Sun. He who gives gold, land and a cow gains the religious merit of giving the three worlds,’ and being desirous of acquiring the spiritual welfare of my parents and of myself, I—having bathed at an excellent tīrtha on Sunday, the fifteenth tithi of the bright fortnight of Kārttika of the cyclic year Kṣaya after nine hundred years increased by forty-eight by the era of the Śaka king had passed—in figures the year 948, the tithi 15 of the bright fortnight of Kārttika, on an eclipse of the Sun and having offered an arghya beautiful with flowers of various kinds to the divine Sun, the sole crest-jewel of the sky, and the lover of the lotus-plant, and having worshipped the divine Śiva, the lord of the three worlds and the guru of all gods and demons—I have given with great devotion, and as a gift free from taxes, confirming it with the pouring out of water—to the great Brāhmaṇa Āmadevaiya, the son of the Brāhmaṇa Noḍamaiya, who is always engaged in the performance of the six duties of sacrificing for himself and for others, studying the Vedas etc. and teaching them to others, and so forth, who is proficient in the performance of sacrifices, who belongs to the Parāśara gotra and the Chaṇḍoga śākhā,—for the performance of his six religious duties, viz. sacrificing for himself and for others, studying and teaching of the sacred texts and so forth, for the reception, daily and occasional, of the guests who may come in and out of season, for the performance of bali, caru, vaiśvadeva and agnihotra and so forth and for the maintenance of his family—the field of Voḍaṇibhaṭṭa extending to its own limits, together with all its produce, which is situated in the village of Noura, included in the viṣaya of Ṣaṭṣaṣṭi comprising the prosperous city of Sthānaka, the boundaries of which are as follows: on the east the boundary of Goṃvaṇi, on the south the boundary of Gorapavalī, on the west a royal road; on the north-east the boundary of Goṃvaṇi—which is not to be entered by ṭas and bhāṭas, not to be assigned and not to be attached.”

    “Therefore, none should cause any obstruction while he together with his descendants and relatives enjoys it or causes it to be enjoyed, cultivates it or causes it to be cultivated; for it has already been said by great sages:

         (Here follow two benedictory and imprecatory verses.)

    Line 50

    Having known these sayings of great sages, all future rulers should covet only the religious merit accruing from the protection of the grant. None should incur the disgrace and sin of confiscating it. He who, on the other hand, though thus entreated, will confiscate it or allow it to be confiscated, with his mind clouded by the darkness of ignorance as a result of greed, will incur all the five sins together with minor sins and will experience for a long time the pangs of hells such as Raurava, Mahāraurava and Andhatāmisra.

    And this has been declared by Vyāsa: -

         (Here follows an imprecatory verse.)

    Line 55

    And as it is, the giver of the charter records his approval by the hand of the scribe: “What is written in this charter has been approved by Me, the mahāmaṇḍaleśvara, the illustrious Chittarājadeva, the son of the mahāmaṇḍaleśvara, the illustrious Vajjaḍadevarāja.”

    And this has been written by me, the treasury officer Jogapaiya, the nephew of the treasury officer, the great poet Nāgalaiya.

    Whatever is written here-in deficient or redundant syllables—all that is authoritative. May there be prosperity!

     

Glossary

Agnihotra – Daily Vedic fire ritual performed by householders at sunrise and sunset.

Arghya – Libation or offering of water (often with flowers, rice, etc.) made to a deity during worship.

Bali – Ritual offering of food to deities, spirits, and living beings as part of daily rites.

Bhāṇḍāgārasena – Treasury officer; here, Jogapaiya, who authored the charter, nephew of the poet Nāgalaiya.

Bhaṭa – Armed soldier; usually excluded from entering gifted land.

Cāṭa – Policeman or military attendant; like bhaṭas, barred from intruding on grant lands.

Caru – Oblation of boiled rice offered in Vedic rituals.

Chāndoga Śākhā – A branch (śākhā) of the Sāmaveda; the Vedic school to which the donee Brāhmaṇa belonged.

Dānaphala – Religious merit accruing from acts of donation.

Gotra – Lineage or clan traced to an ancient sage; the donee belonged to the Parāśara gotra.

Lekhaka – The scribe who engraved or wrote the charter.

Mahāmaṇḍaleśvara – Title meaning “Great Lord of a maṇḍala (province),” borne by Chittarāja.

Mahāsāmantādhipati – Title meaning “foremost among the great feudatories (sāmantas).”

Maṇḍalika-śikhāmaṇi – Title: “crest-jewel among the maṇḍalikas,” i.e. the foremost among provincial chiefs.

Pañca-Mahāśabda – The “five great sounds” (conch, kettle-drum, trumpet, cymbals, and bheri-drum) symbolising sovereignty.

Raurava, Mahāraurava, and Andhatāmisra – Hell realms in Hindu cosmology; punishments for those who violate religious gifts.

Ṣaṭkarman – The six duties of a Brāhmaṇa: studying, teaching, sacrificing for oneself, sacrificing for others, giving, and receiving gifts.

Śaṃkara / Umāpati – Śiva, praised in the invocatory verses.

Śāsanadātā – “Donor of the charter,” the king granting land.

Śīlāhāra / Śīlāra – Dynasty ruling over northern and southern Koṅkaṇa, claiming descent from Jīmūtavāhana.

Sthānaka – Capital of the northern Śilāhāras, identified with modern Thane.

Suvarṇagaruḍadhvaja – Title: “he whose banner bears the golden Garuḍa.”

Tīrtha – Sacred bathing place; Chittarāja bathed in one during the solar eclipse before making the grant.

Udakātisarga – Ritual pouring of water to confirm a gift.

Vaiśvadeva – Domestic daily offering to all gods.

Viṣaya – District-level administrative unit.

Dynasty: Śilāhāra
Source:
Ruler: Chittarāja
Date: 30th October 1026 CE (Kārttika śukla 15, Śaka 948)
Place: British Museum, London
Donee: Brāhmaṇa Āmadevaiya
Language: Sanskrit
Nature of grant: Land donation
Purpose: For performance of six religious duties by the donee
Provenance of inscription: Bhandup, Mumbai, Maharashtra
Type of Inscription: Copperplate grant
Related Tags
Related Tags
More Śilāhāra Dynasty Inscriptions